Automatiskt översatt
Ledarskap och priset för en ”toppresterare”
En berättelse om att tolerera skadligt beteende för resultatens skull, och om vad som förändrades när chefen till slut agerade.
- Av
- Gopal RajGuru
- Ursprungligen publicerad
- 1 september 2012
- Bearbetad
- 13 oktober 2026
- Källa
- Läs originalet
I det här inlägget från 2012 tar Gopal RajGuru avstamp i ett fyrverkeri och tanken att krut helt enkelt är en resurs: det kan skapa något vackert eller något destruktivt. Detsamma gäller, menar han, hur ledare använder människorna och kompetenserna i sin organisation. Han beskriver sedan en säljare som han en gång var chef för, som regelbundet överträffade sina försäljningsmål och vann svåra affärer, men behandlade kollegor inom support och administration så illa att några började gråta.
Viktiga lärdomar
Resultat kan dölja verkliga kostnader
Gopal medger att han fokuserade på siffrorna och avfärdade det han hörde om säljarens beteende. Han agerade först när han själv bevittnade ett chockerande telefonsamtal med en kollega på kundservice.
Sätt ord på rädslan bakom passiviteten
I efterhand insåg han att hans tvekan bottnade i en rädsla för att teamet inte skulle kunna nå sina mål utan just den här personen. Den rädslan visade sig vara obefogad.
Agera rättvist, men agera
Lokala regler krävde flera omgångar av muntliga och skriftliga varningar. När beteendet inte förändrades fick säljaren lämna företaget.
Att skydda teamet förbättrar prestationen
Kollegorna uttryckte öppet sin lättnad, och några medgav att de hade övervägt att sluta. Gopal berättar att teamet slöt sig samman och att resultaten förbättrades efter att säljaren lämnat.
Ansvaret ligger hos chefen
Medarbetaren valde själv hur han använde sina färdigheter, men chefen bar ansvaret för att ha låtit missbruket av dem fortsätta.
Gopals avslutande fråga är fortfarande relevant: Hur använder du dina egna resurser och resurserna i det team du leder? Om de inte används på bästa sätt är du skyldig både dig själv och ditt team att agera.
Ursprungligen publicerad 2012. Den här förkortade versionen behåller den ursprungliga berättelsen och lärdomen; en länk till hela originalinlägget finns nedan.